Barnen

Att adoptera är att bli förälder till ett barn som redan finns.
Att adoptera är att bli förälder till ett barn som förlorat sin biologiska familj och har en, oftast flera separationer bakom sig.
Att adoptera är att bli förälder till ett barn som haft en svår start i livet som vi vet mer eller mindre om.

Alla adopterade har en, oftast flera separationer, bakom sig och alla barn – oavsett ålder – påverkas av separationer. Hur de påverkar beror förstås på omständigheter och ålder. Att större barn påverkas är inte så svårt att förstå, men även ett litet spädbarn kan reagera med förvirring och depression.

För många barn som utsatts för separationer är detta teman som fortsätter under resten av livet. Och att bli förälder till ett barn som varit med om en, oftast flera, separationer ställer stora krav på lyhördhet och empati.

Ibland vet man lite om barnet man blir förälder till och ibland vet man mycket. Till viss del är det olika för olika länder, men bakgrundsinformationen kan också variera i samma land för olika barn. Det viktigaste är ändå inte hur mycket man vet – inte vet, utan hur man förhåller sig till det man vet – inte vet. För en del handlar det om att klara av att hantera frågetecknen och kanske själv kunna måla upp möjliga sanningar om bakgrunden och de biologiska föräldrarna.

För andra krävs arbete för att kunna leva med kunskapen på att de biologiska föräldrarna inte kunde behålla barnet. Många gånger är barnens bakgrund berättelser om misslyckanden och trasighet. Att få veta att mamman var missbrukare, pappan psykiskt sjuk, att föräldrarna var fattiga eller att man blivit till efter våldtäkt är för många svårt att ta in och greppa.

En del av dem har haft en tuff start i livet, men är nu OK och i stort behov av sin nya familj. Andra har en del lindrigare sviter av sin tuffa start och kanske kan behöva någon form av medicinskt ingrepp, lite extra tillsyn, extra stimulans eller medicinering en tid. Ytterligare några får kanske leva sitt liv med någon kroppsdel som inte har full funktionsduglighet – men han/hon kommer att få ett väl fungerande liv ändå – med en familj som har rätt inställning och förberedelse. Barn kan ha ”special needs” också pga sin ålder eller komplicerad social bakgrund.

Syskonpar/Syskongrupper

Det är ganska ovanligt att syskonpar/syskongrupper behöver familj, men det händer då och då. Ofta är ett barn eller flera av barnen lite äldre.
För att kunna ansöka om att adoptera flera barn samtidigt krävs medgivandet för det.
Generellt sett krävs större kunskap och erfarenhet av barn för att få medgivande för flera barn. Det behövs också mer resurser i form av tid, eftersom det förstås är mer krävande att bli förälder till två eller flera barn samtidigt.

Eftersom det inte är så vanligt med syskonpar/syskongrupper rekommenderar vi att man har medgivande även för ett barn.

Barn med särskilda behov

I flera sammanhang kommer ni att möta begreppet ”special needs”-barn. Uttrycket är i sig förvirrande och kan ge fel signal. Det finns många värderingar och graderingar i det men det är viktigt att framhålla att; att ha ”special needs” är inte detsamma som att vara handikappad. Vi skulle istället vilja påstå, att ALLA adoptivbarn har ”special needs”. Det är viktigt att man som blivande adoptivförälder på djupet är införstådd med att det barn man ska bli förälder till, har något i sin bakgrund som ett efterlängtat barn fött i familjen aldrig skulle komma i närheten av. Sedan är det förstås så att de allra flesta barn har en enastående förmåga att trots – eller ibland kanske tack vare – sin svåra start i livet, får ett fantastiskt liv tillsammans med sin nya familj.

Det som betraktas som ”special needs” i ett land, kanske inte ens skulle omnämnas eller tänkas på som ”special needs” i ett annat land. Det är bl a detta som gör begreppet så svårhanterat och förvirrande.

Språk

Att byta miljö där ljud, dofter, smaker och språk är helt nytt innebär en stor påfrestning för barnet. Ett nyanlänt barn kan ibland vara i en allvarlig stressituation. Det är då bättre att söka hjälp genast än att vänta och se.

Ett adoptivbarn har ofta en ojämn utvecklingskurva, d.v.s. barnet fungerar i vissa avseenden på en lägre åldersnivå än födelsedatumet anger. Samtidigt kan barnet delvis verka äldre än det i själva verket är som en följd av det barnet varit med om tidigare.

BVC-psykologen kan hjälpa er att se just ert barns speciella behov. En regelbunden kontakt med BVC-psykologen kan också vara en ovärderlig hjälp vid framtida kontakter med barnomsorg och skola.

Forskning om barns språkutveckling har visat att både små barn, som inte börjat tala, och äldre barn påverkas av ett språkbyte. I vissa fall kan detta även leda till språkluckor hos barnet. Det är viktigt att söka hjälp hos logoped så snart man märker att barnet har problem som inte bara kan förklaras av kort tid i Sverige. Kontakta i så fall barnavårdscentralen. En del logopedmottagningar kräver remiss, andra gör det inte.

Hälsofrågor

Praktiskt taget alla barn från Asien samt en del barn från Latinamerika, men även barn från andra håll i världen har en eller flera s.k. mongolfläckar. Oftast finns de vid ryggslutet, men de kan förekomma på andra delar av kroppen också. En mongolfläck kan sägas vara en något sen förflyttning av pigmentceller till rätt hudlager. Fläcken kan se ut som ett stort blåmärke, men det är inte något tecken på misshandel eller sjukdom. Fläcken eller fläckarna har oftast försvunnit i sjuårsåldern.

Det är inte ovanligt att barnen har olika slag av smittsamma bakterier och en del är t ex smittbärare av salmonella. Det förekommer också att utländska barn är smittbärare av MRSA (multiresistenta bakterier) eller gulsot (hepatit) utan att ha några symptom. Det finns flera typer av hepatit, bl.a. hepatit A, B och C. Mot hepatit A och B kan man skydda sig genom vaccination.

Återrapporter

När ditt barn har varit hemma en tid och alla formaliteter kring hälsokontroll, adoptionen etc. är avklarade inträder en lugnare fas och du kan glädja dig åt vardagslivet som adoptivförälder. Det innebär i mångt och mycket att bara vara förälder – som alla andra – men också att vara annorlunda.

Ditt barn bär med sig sitt arv från en kultur som är olik den svenska. Det finns människor i barnets födelseland som av olika skäl bryr sig om hur det går för just ditt barn. Relationer har byggts upp och formaliserade krav på rapportering finns. Fortsatta kontakter är viktiga även för att ert barn senare i livet ska kunna återknyta, känna att det finns människor som kommer ihåg honom/henne. Det visar erfarenheter från återresor som många familjer och adopterade har gjort.

Att din adoption överhuvudtaget kunnat genomföras har du som nu adopterar tidigare adoptivföräldrar att tacka för. Genom att vara en stark organisation med stort medlemsengagemang har Adoptionscentrum kunnat bygga upp den verksamhet vi nu har, både den utomlands och den i Sverige. Var och en av er som fortsätter att vara medlemsfamilj, bidrar till att öka styrkan bakom orden när Adoptionscentrum arbetar för att påverka barns och familjers villkor.