Datum:  2017-01-27

Eldsjälar som gör skillnad

Lär känna våra viktiga samarbetspartners, några av dessa eldsjälar som i bland annat Colombia, Zambia, Indien, Serbien och Makedonien dagligen kämpar för barns och ungas rättigheter i våra projekt. Ett många gånger svårt och tufft arbete. Läs om deras personliga motivation för sitt dagliga arbete och vilka förändringar de upplevt.

Hur kom det sig att du började arbeta med dessa frågor?

När jag sommaren 2004 åkte tåg mellan Delhi och Patna såg jag över 40 barn som inte var mer än 10 år i vagnen, berättar Suresh Kumar. Jag frågade ett av barnen vart han skulle. Han svarade att han skulle arbeta i en fabrik. Han var 8 år gammal. Jag pratade med 4-5 barn till och fick samma svar. Då förstod jag inte riktigt situationen eftersom jag inte hört talas om trafficking av barn tidigare. Två år senare gjorde jag min praktik på National Human Rights Commission och fick lära mig mer om trafficking och barns rättigheter. Jag besökte barnhem, ungdomsfängelser och barnrättskommittéer. Jag träffade barn som överlevt trafficking och detta fick mig att bli engagerad.

Under 90-talet såg jag hur hivsmittade diskrimineras både i samhället, i sina familjer och av sjukvården, säger Jorge Cerón. Både runt om i världen och här i Colombia. Jag engagerade mig och arbetade först som volontär på ett hospice för sjuka och döende. Många av de personer jag följde under deras sista tid i livet var fattiga. Detta motiverade mig ännu mer att engagera mig i att arbeta för mänskliga rättigheter och för allas lika värde. Det blev mitt kall.

Vad inspirerar dig att fortsätta kampen för barns rättigheter?
Det är barnen som jag mött genom mitt arbete som inspirerar mig mest, svarar Felix Mwale, Zambia. Jag har arbetat i 20 år och sett barn som kommer från tuffa förhållanden växa upp och bli välfungerande vuxna. En flicka är till exempel sjuksköterska på universitetssjukhuset, en pojke mattelärare. Jag har alltid trott att allt är möjligt.

Varje person har rättigheter och behov och alla har rätt att behandlas lika, säger Zharko Trajkov, Makedonien. Att ge dessa barn och unga möjlighet till lärande och utveckling är vårt bidrag till ett mer mångfacetterat och rättvist samhälle. Att hitta det bästa i alla. Genom personlig utveckling kan vi nå samhällsutveckling.

Att bekämpa orättvisa är mitt motto, säger Natasa Raicevic, Serbien. Men också att man med sitt engagemang kan åstadkomma förändring. Vi är alla medlemmar i vårt samhälle och har ett ansvar för varandra, speciellt för dem som är i nöd. 

Trots att situationen för barn och unga i Ecuador har förbättrats så återstår mycket arbete, så vi måste fortsätta kämpa, säger Jorge Alvarez Palacios. Det motiverar mig att veta att det arbete vi gör i Redinfancia positivt påverkar så många barn som växer upp utan sin familj. 

Att se dessa barn idag som kom till vår organisations 1994 i kritiskt hälsotillstånd pga av sin hivstatus men som jag nu ser blomstra med hjälp av rätt medicin och villkorslös kärlek är det som får mig att varje dag fortsätta att kämpa för deras rättigheter, säger Jorge Cerón.  Att få se dem nu, som glada och entusiastiska ungdomar, som har livskvalitet, är en del av sina familjer, studerar och är bra människor som lever i gemenskap, är motorn som driver mig att fortsätta denna kamp. Det finns ett motto som jag alltid använder, och som jag finner vara sant: den bästa medicinen vi har som människor är kärlek. Det finns ett annat motto som jag ständigt upprepar och som hjälper mig. Överdriven analys ger förlamning. Handling! Handling!

Vilken är den största förändringen du upplevt för utsatta barn och unga under dessa år?

Beslutsamheten och förmågan hos barn att utvecklas trots stora problem och svårigheter, säger Felix Mwale. Hiv har negativt påverkat de flesta barn och unga i mitt land. Men trots detta – och om de får rådgivning och stöd, så växer och utvecklas de. Barns motståndskraft är stark.

Jag har personligen sett hur barn och unga genom att de fått ökade kunskaper om sina rättigheter även fått stärkt självförtroende, säger Trinh Tu Linh, Vietnam. De är mer aktiva och beslutsamma och vågar uttrycka sina åsikter på ett helt annat sätt.  De har större möjligheter att påverka i frågor som rör deras liv.

Den största skillnaden jag sett är de positiva förändringar i attityder gentemot barn och unga med funktionsnedsättning som skett i lokalsamhället och hur stödet ökat till familjer med barn med funktionsnedsättningar, berättar Prasanta Mishra, Indien.

Det är ett agerande med större självförtroende som vi själva sett hos ungdomarna och fått berättat om från lärare och föräldrar, berättar Zharko Trajkov. Unga som när de byggt upp sin självkänsla kunnat ge stöd till andra. Ungdomar med motivation och hopp om en framtid, som är med och konkurrerar på arbetsmarknaden.

Den största förändringen jag upplever i min delstat är att polis, regeringstjänstemän och myndigheter har börjat se att barn har rättigheter och att deras rättigheter måste skyddas, säger Suresh Kumar. De tar fler beslut för att skydda och uppfylla barns rättigheter. Myndigheterna ser också att frivilligorganisationer har en viktig roll i att skydda barns rättigheter.

Jag upplever en större medvetenhet om vikten av att respektera barns rättigheter, säger Jorge Alvarez Palacios. Också att arbetssätt och metoder för att arbeta med utsatta barn har utvecklats till att bli mer barnvänliga och respektfulla gentemot barnen och deras familjer.

Jag tror att den största förändringen jag sett hos barn och ungdomar drabbade av hiv som har deltagit i våra program är att de har blivit starkare, säger Jorge Cerón.  Det är en helt ny generation som vet sina rättigheter, de har möjlighet att fatta sina egna beslut och driver själva på förändringar i samhället. Denna grupp colombianska ungdomar är starka, de deltar och agerar.

Serbien har investerat en hel del de senaste åren i omhändertagandet av utsatta barn, berättar Natasa Raicevic. Vi kan se att det är fler organisationer och individer som har kunskap om barns rättigheter och som vill arbeta utifrån ett rättighetsperspektiv.  Vi har arbetat med att förändra nationell och lokal lagstiftning. Fler är medvetna om barns rätt att växa upp i familj.  Det ligger mycket arbete framför oss att implementera detta i praktiken och fortsätta sprida den positiva förändringen.