Datum:  2021-02-26

Vad menas med att en adoption är rättssäker?

I en adoptionsprocess är ansvarsfördelningen mellan myndigheter och organisationer i såväl Sverige som i ursprungsländerna väl reglerad med ett starkt system av kontroll. Utgångspunkten är en gemensam strävan att genomföra rättssäkra adoptioner för barns rätt till familj.

Idag styrs internationella adoptioner övergripande av en rad lagar och regelverk som prioriterar barnets rättigheter. Svenska adoptionsorganisationer arbetar enbart med länder som har en lagstiftning som omfattar internationell adoption. Den främsta, Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, är ett skydd av barn och deras familjer från risken att utsättas för oegentligheter och illegala adoptioner. Konventionen har funnits sedan 1993 och i slutet av 1990-talet hade många länder både skrivit på och ratificerat konventionen, däribland Sverige 1997. Idag har ett 100-tal länder anslutit sig. Förutom Haagkonventionen regleras adoptionsverksamheten också av FN:s barnkonvention och lagar i ursprungs- och mottagarländer. Innan 1993 var internationella adoptioner reglerade genom lagar och regler som gällde i respektive land.

Ackrediterade aktörer och tillsyn

Adoptionsförmedlingen ska utföras av myndigheter eller organisationer utan vinstintresse, både i mottagarländer som Sverige och i ursprungsländerna. Om det handlar om en organisation, så ska den vara ackrediterad eller licensierad av landets myndigheter.

Det är Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) som ytterst reglerar vilka utlandskontakter Adoptionscentrum får samarbeta med. Myndigheten kontrollerar lagar, regelverk och rättsliga principer och beviljar därefter auktorisation för såväl varje svensk organisation som för varje utlandskontakt.MFoF utövar tillsyn och genomför kontroller både i Sverige och i ursprungsländerna.

De svenska organisationerna ska bedriva ett aktivt antikorruptionsarbete och göra bedömningar av ursprungsländernas förmåga att genomföra rättssäkra adoptioner.  

Subsidiaritetsprincipen styr

Myndigheter och/eller domstol i ursprungslandet har ansvar för att subsidiaritetsprincipen följs. Det innebär att barnet i första hand ska ges möjlighet att växa upp i sin biologiska familj eller med släktingar och i andra hand få en permanent familj genom nationell adoption. Det är först när dessa alternativ är uttömda som en internationell adoption kan bli aktuell. Den processen måste dokumenteras och vara transparant.

Adoptionsbeslutet måste fattas av behörig myndighet/domstol enligt landets lagstiftning. All dokumentation om barnet och adoptionen ska sparas, så att den adopterade kan ta del av detta i framtiden. Varje myndighet och domstol har ansvar för att arkivera all dokumentation och alla beslut den fattar. Det kan därför finnas dokumentation i ursprungslandet som inte följer med barnet genom adoptionen. Det skiljer sig åt mellan olika länder hur mycket information adoptionsorganisationen i Sverige och adoptivfamiljen får vid tiden för adoptionen, och hur mycket som arkiveras i ursprungslandet.

Idag är varje steg i en adoptionsprocess noga reglerad och kontrollfunktionerna flera. Det gäller både barnets behov av en adoption och, de blivande föräldrarnas lämplighet att adoptera. Det innebär att den svenska socialtjänsten genomför en medgivandeutredning innan adoptionsprocessen får påbörjas. Den måste också ge sitt samtycke till adoptionen efter att de blivande föräldrarna har fått besked om barn. Myndigheterna i ursprungslandet godkänner att föräldrarna får påbörja en adoption samt fattar det slutgiltiga adoptionsbeslutet.

Ökat intresse för nationell adoption i ursprungsländerna

Reglerna kring nationell och internationell adoption har genom årens lopp utvecklats i takt med att samhällets syn på barn, kvinnor och familj har förändrats både i ursprungsländerna och i Sverige. Idag ökar nationell adoption i de flesta av våra samarbetsländer vilket vi ser som en mycket positiv utveckling. Vi märker att den kompetens och erfarenhet Adoptionscentrum för med sig in i ett samarbete bidrar till att ursprungslandets syn på adoption förändras och intresset för nationell adoption ökar.

 

Ansvarsfördelning adoption