Tonårstiden

”Vår dotter drog sig långsamt undan från familjen mer och mer och vi fick ingen kontakt. Jag fortsatte fråga, bjuda in henne  och prata med henne trots att hon avvisade mig helt, vilket var jätte provocerande”

”Min son fick helt plötsligt stark separationsångest när han skulle börja gymnasiet och ville veta var vi var någonstans hela tiden”

” Vi hade en period av våldsamma bråk, hen ville inte lyssna på oss alls eller följa några regler här hemma. Vi tog till slut hjälp utifrån och hittade ett sätt att kommunicera och jämka kring frihet och ansvar ”

Tonårstiden
Tonårstiden är en förändringens tid i familjen, både för barn och föräldrar. Livet i en tonårsfamilj innebär för många en helt ny period av glädjeämnen och utmaningar men också stora möjligheter.

Det är för många ungdomar en tid för intensivt identitetssökande, att upptäcka vem man är och hitta sitt sammanhang och sin plats. Vem är jag? Vem vill jag bli? På vilka sätt liknar jag mina föräldrar eller mina vänner? Man jämför sig med andra och kan känna sig både annorlunda och ensam. Identitetssökande kan beskrivas på många sätt och består av många olika pusselbitar. Det handlar både om kropp och själ. Det biologiska, det genetiska och den självbild man byggt upp i samspel med närstående och andra i sin omgivning. Ungdomar som är adopterade kan också ställa dessa frågor i relation till både adoptivföräldrarna och de biologiska föräldrarna. Bakom varje adoption finns också erfarenheter av förlust och sorg. Att frigöra sig från banden till föräldrarna kan väcka tidigare upplevelser av sorg och separationer. Tonårstiden är en utdragen separation. Ibland kanske processen försvåras av att det är föräldern som har svårt att inse att barnet är på väg att bli vuxen.

Några allmänna tips att tänka på:

  • Som tonårsförälder gäller det att klara den svåra balansgången mellan tillit och kontroll. Tonåringen behöver stöd i sin utveckling mot självständighet och behöver också få möjlighet att öva på att ta eget ansvar i lagom takt.

  • Försök att inte ta de ibland tvära känslokasten och känsloutbrotten personligen. Att i känslostormarna fortsätta se det lilla barnet man blev förälder till och att bakom stark ilska kan även finnas sorg. 
  • Tonårstiden kan även kan vara en andra chans att skapa och fördjupa anknytningen och relationen med sitt barn och ge möjlighet till att bearbeta tidigare upplevelser och sorger. Även om du blir avisad fortsätt fråga och finnas där. Kom ihåg att du fortfarande är den viktigaste personen i ditt barns liv.

Att vara tonårsförälder är inte enkelt och att vara förälder till en tonåring som är adopterad kan ha speciella dimensioner och frågeställningar. Det är viktigt att komma ihåg att det är en lika påfrestande period för din tonåring som för dig som är vuxen. Ditt barn ska lära sig att klara sig själv och du ska lära dig att släppa taget. Ibland kan det vara till hjälp att prata med någon utomstående, allt från några samtal till en längre kontakt. Ta alltid din oro på allvar och tveka inte att söka professionellt stöd.

Råd och stöd
Här kan ni hitta en lista på externa aktörer som vi fått tips om. Andra som kan erbjuda stöd är kurator eller psykolog inom skolan, ungdomsmottagningen eller barn- och ungdomspsykiatrin.

Läs mer och tips på litteratur
UMO och MFoF sidor kan du också läsa mer om tonårstiden.

Vill du ta del av andras erfarenheter finns det mycket litteratur, både skriven av adopterade och adoptivföräldrar samt mer forskningsbaserad. Det finns också poddar som rör adoptionsfrågor, för dig som hellre lyssnar än läser.

Är du medlem?
Vill du ha stöd, råd, hjälp eller bara någon att prata med? Adoptionscentrum är en intresseorganisation och mötesplats för adopterade och adoptiv-föräldrar. Som medlem i Adoptionscentrum är du också medlem i den avdelning där du bor. Avdelningarna erbjuder föreläsningar, kurser och aktiviteter. Alla som är verksamma i avdelningsverksamheten gör det ideellt, många är adoptivföräldrar, några är själva adopterade.