Ordförande uttalar sig med anledning av att adoptioner uppmärksammats i media

I ett antal artiklar i Dagens Nyheter framkommer det vittnesmål om att adopterade har adopterats utan sina mammors vetskap.

Läsningen i Dagens Nyheter väcker många känslor och jag förstår att de som drabbats känner stor sorg. Jag adopterades själv från Iran tidigt på 1970-talet genom en enskild (oreglerad) adoption och vet hur viktigt det är att få klarhet kring sitt ursprung. Jag är själv trygg i att jag har genuin och korrekt bakgrund även om det finns en del misstag på vissa ställen i dokumentationen.

För oss på Adoptionscentrum är nu vår absoluta prioritet att stötta adopterade och adoptivföräldrar som har frågor kring sina adoptioner som gått via oss på Adoptionscentrum. Vi har upprättat en stödlinje och hoppas kunna hjälpa till där det behövs mest just nu.

När det gäller själva sakfrågan så välkomnar vi alla utredningar inklusive den som pågår i Chile av chilenska myndigheter. Utredningen har pågått i tre år. I de fall utredarna har bett oss om hjälp så har vi självklart bistått. Det har ännu inte riktats några anklagelser mot Adoptionscentrum, utan man utreder vad som hände inom landet när barnen blev godkända för adoption. Oavsett vilket, har vi som organisation självklart ett ansvar. Ett ansvar för alla som har adopterats via oss, och att stå upp för dem. Berättelser, minnen och vittnesmål från tidiga adoptioner från 1970- och 80-talen behöver komma upp till ytan så att vi får klarhet i vad som har hänt och att såren efter detta kan börja läka.

Jag måste dock framhålla att det är en stor skillnad på de adoptioner som gjordes för 40 eller 50 år sedan och de adoptioner som görs idag. Världen och värderingar ser annorlunda ut i dag och nu styrs alla adoptioner av Haagkonventionen, lagstiftning, tillsyn och FN:s barnkonvention.

Adoptionscentrum är en ideell organisation, utan vinstintresse. Idag försöker de länder vi adopterar ifrån i första hand att barnet ska bo kvar hos sin biologiska familj. I andra hand adopteras barnet inom landet. Först i tredje hand, när inget annat alternativ finns, kan det bli aktuellt med internationella adoptioner. Och det är här vi från Adoptionscentrum kommer in.

De flesta av oss som jobbar här eller som sitter i styrelsen är själva adopterade eller har adopterat. Alla har sin egen unika resa. Flera av oss har sökt sitt ursprung på olika sätt. Andra av oss har inte gjort det, eller inte kunnat göra det. Trots att det saknas uppgifter i mina egna handlingar, exempelvis min första mammas namnteckning, så känner jag mig trygg och säker på att min egen adoption är korrekt. Jag känner med dem som inte har det som jag. Jag förstår den smärtan. 

Jag är glad över att det ställs långt högre krav på dokumentation idag. Jag är också stolt över att min organisation, Adoptionscentrum, har gått i bräschen för att förbättra detta genom vårt stora och viktiga internationella nätverk. Jag sätter också stort värde på adoptionskritikernas insats för att stärka rättssäkerheten. Och jag delar starkt deras uppfattning att alla har rätt till sitt ursprung. 

Det finns tragedi i botten av varje adoption. Inget barn ska behöva slitas från sina föräldrar. Av vilket skäl det än är. Men adoption är också ett sätt att föra in hopp i en pågående tragedi. För inget barn ska heller behöva förbli övergivet. Barn har rätt till en familj.

Johan Högberg, Förbundsordförande
Stockholm februari 2021