Om Chile

ADOPTIONSVERKSAMHETEN I CHILE

Vi på Adoptionscentrum får många frågor om adoptionerna från Chile under 1970- till 1990-talen. Det pågår sedan tre år tillbaka en brottsutredning i Chile som utreder uppgifter om oegentligheter i samband nationella och internationella adoptioner under den här perioden. Utredningen i Chile och misstankarna om felaktigheter och brott har lyfts fram i media i olika omgångar, nu senast i en granskning i Dagens Nyheter.

Det handlar om djupt tragiska personliga historier som väcker stor ilska, sorg och oro bland adopterade och adoptivföräldrar. Många ifrågasätter etiken och legaliteten i adoptionsverksamheten i Chile, och man kan få uppfattningen att brottsutredningen redan har fastställt att adoptionerna som genomfördes till Sverige var illegala.

Adoptionscentrum välkomnar och stödjer såväl brottsutredningen i Chile som en kommande oberoende granskning i Sverige för att gå till botten med det som hände 1970-90.

Hittills har inga officiella anklagelser riktats mot Adoptionscentrum eller vår fd. medarbetare i Chile, och inga åtal har väckts. Enligt utredningsgruppen är inga adoptionsärenden kopplade till Sverige avslutade. 

Utredarna granskar i nuläget ca 100 adoptioner kopplade till Sverige, och totalt ca 600 nationella och internationella adoptionsärenden. Dessa uppgifter kom från utredningsgruppen i september 2020, och har åter bekräftats i februari 2021.

Nedan redogör Adoptionscentrum för vad som händer i Chile, hur en adoptionsprocess gick till i Chile vid den aktuella tiden, och hur Adoptionscentrum arbetade. Svaren baseras på offentliga och av myndigheter bekräftade uppgifter.

 

UTREDNINGEN I CHILE

2017 fick minister Carroza uppdraget att utreda brott mot mänskliga rättigheter under militärdiktaturen i Chile, och 2018 utökades uppdraget till att utreda misstankar om oegentligheter i samband med nationella och internationella adoptioner under samma period. Sommaren 2019 delades utredningen upp i två delar; en som fortsatt utreder brott mot mänskliga rättigheter under diktaturen, och en annan som utreder adoptionsverksamheten från 70-talet och framåt, under ledning av minister Balmaceda.

Utredningsgruppen fokuserar på hur barn omhändertogs, hur bakgrundsutredningarna genomfördes, och på vilka grunder de förklarades tillgängliga för adoption i chilensk domstol. Det vill säga chilenska myndigheters arbete och ansvar i en adoptionsprocess.  

Utredningsteamet kan fortfarande inte säga när utredningen beräknas vara klar, men de talas om ytterligare år av arbete.

Adoptionscentrum har besök utredningsgruppen i Chile vid två tillfällen 2018 och 2019.  Vi bistår med information och har löpande kontakt.  

Adoptionscentrum begärde i juni 2018 att MFoF skulle göra en sk tillsyn för att utreda om Adoptionscentrum brustit i sin hantering under den aktuella perioden. MFoF har svarat på vår begäran och informerat att det inte ingår i deras uppdrag.

 

ADOPTIONSPROCESSEN I CHILE 

Under de år Adoptionscentrum arbetade i Chile (1973-93) var det lokala barnavårdsdomstolar som hade juridisk behörighet att fatta beslut rörande barns situation. När ett barn övergivits, omhändertagits eller överlämnats, anlitade barnavårdsdomstolarna socialarbetare som utredde barnets bakgrund. Detta för att klarlägga barnets behov och den biologiska familjens situation. Utredningen låg till grund för domarens beslut.

I domstolsbesluten framgår om den biologiska modern eller familj varit närvarande i domstolen vid domstolsförhandlingen, och/eller om samtycke till adoption lämnats skriftligt. I de fall det handlar om ett socialt omhändertagande framgår hur den processen gått till, och om det handlar om ett övergivet barn finns det en redogörelse för på vilket sätt man sökt efter den biologiska familjen. De dokument som legat till grund för beslutet (tex samtycket) finns arkiverat i den domstol som ansvarat för ärendet.  

Det var också barnavårdsdomstolarna som utsåg de blivande adoptivföräldrarna till vårdnadshavare, och utfärdade tillstånd att föra barnen till exempelvis Sverige för att slutföra adoptionen. 

Adoptionerna slutfördes i svensk tingsrätt, med den chilenska domstolsbeslutet som underlag, och det svenska adoptionsbeslutet skickades till Chile för arkivering i akten på barnavårdsdomstolen. 

 

DEN PARLAMENTARISKA UTREDNINGEN

Vid sidan av den brottsmålsutredning som pågått i tre år, tillsatte Chiles parlament i november 2018 en kommission med uppdrag att utreda myndigheternas agerande i samband med eventuella oegentligheter vid adoptionsförfaranden under hela 1900-talet. Kommissionen har också gått igenom lagstiftningen under den aktuella tiden samt hur processen fungerade på till exempel sjukhus, barnhem och domstolar.

I den rapport som presenterats konstaterar kommissionen att vittnesmålen visar på, att det framför allt efter 1950, förekommit oegentligheter i samband med att barn omhändertogs för adoption.

Det står också att läsa att det vid den aktuella tiden inte fanns ett centralt folkbokföringssystem, utan barn registrerades på lokala folkbokföringskontor. Det var därför svårt att säkerställa om ett barn registrerats vid födseln om det inte fanns ett födelsebevis att tillgå. För att en domstol skulle kunna inleda en utredning av ett övergivet eller omhändertaget barn var det nödvändigt att låta registrera barnet, och detta är skälet till att det kan finnas dubbla födelsebevis med olika stavning och id-nummer. Det förekom också domstolen att lät registrera barnen i det namn de skulle få i samband med adoptionen.

I rapporten drar man slutsatsen att en majoritet av alla adoptioner som genomfördes fram till 90-talet är ”irregular” vilket ungefär betyder ”icke fullt ut reglerade”. Det som åsyftas är att adoptionerna inte registrerades i det chilenska folkbokföringsregistret efter att de slutförts i domstol i barnets nya hemland.

I Sveriges fall så skickas adoptionsbesluten från tingsrätten till ansvarig domstol i Chile, enligt dåtidens regler, men på den chilenska sidan har registreringen i folkbokföringsregistret inte slutförts. Detta innebär att de adopterade fortfarande är registrerade som chilenska medborgare.

Det konstateras att det förekommit stora brister i dokumentation, registrering och arkivering.

Kommissionen har fokuserat på oegentligheter i den statliga byråkratin, men säger också att det skett i samarbete med privata nationella och internationella institutioner. Kommissionen pekar däremot inte ut vare sig länder eller enstaka organisationer.